Som vanligt när man startar en blogg är man extremt peppad och ett romantiskt skimmer infinner sig genast över vilka stordåd som ska uträttas. Återigen visar det sig dock att man är lite för lat/har för ont om tid att göra allt det där man skulle/borde/ville. Levererar därmed åter en kort rapport.
Nåväl. Veckan som gått har trots påsk och fint väder varit fylld av en hel del fotboll. Miljan borta resten av säsongen, där rök MFF:s, om än mycket små, guldchanser känns det som. Hemmapremiärvinst mot Öis, hur mycket en sådan nu är värd? Och bortamatch imorgon, mot aik. Jag har biljett, tyvärr på sittplats. Och det är något av det värsta man kan utsätta sig för – att sitta i fiendeland och titta på Allsvenskan. Utlåtande kommer framöver, både om matchen och mitt första besök på Råsunda.
Champions League i går bjöd på årets hittills bästa match, och även om jag lider med Liverpool kan jag inte låta bli att glädjas åt att alla svennars favoritlag per default, har åkt ut denna prestigefyllda turnering. Tycker att Drogba vann matchen i matchen mot Torres på knockout, även där tycker jag man kan glädjas. Torres får oförtjänt mycket plus i svenska tidningar med tanke på att han ofta är heelt osynlig eller skadad.
Gunners går på i afton och jag är livrädd för de gula ubåtarna. Det var länge sen jag såg Arsenal bli så utspelade som första halvlek för en vecka sen på El Madrigal. Tack och lov lyfte de sig, och Adebayor, hör och häpna, verkar ha hittat formen (kanske på samma ställe som jag hittade alla mina kommatecken?). Om man ska tillåta sig att drömma lite hade det vart fint att se Arsenal piska United både i Champions och i FA-cupen, men jag håller nog en tumme för Porto ikväll….